whiskyblogg.se

För ett par veckor sedan besökte vi Smögen Whisky, där vi spenderade en dag tillsammans med dess grundare, Pär Caldenby, som invigde oss i hur tillverkningen går till vid bränneriet. Jag kommer därav inte berätta något ytterligare om Destilleriet här, utan hänvisar istället till artikeln vi skrev om besöket. Idag skall det istället handla om produkten Smögen Whisky. Eller ja, Smögen Spirit får vi väl kalla det tills vidare, då det ju inte är whisky ännu. Som bekant krävs ju mist tre års lagring för detta.

På bordet står tre olika fatprover, som legat mellan 5,5 och 18 månader på ekfat. Vi pratar såklart om destillat som fortfarande är ganska omoget jämfört med 10-20 åriga whiskies. Därav har jag skalat bort reflektioner som "spritig", "omogen" etc. i noterna, då dessa är ganska självklara på så ung "whisky". Det jag däremot vill framhäva är vilken fantastiskt fin utveckling spriten uppvisar trots sin ungdom. Många har uttryckt hur imponerade de är av t.ex Kilchoman på Islay, Skottland, och jag tror med bestämdhet att vi kommer se samma utfall här om ett par år. Faktum är att likheterna med just Kilchomans 2-åriga "New Spirit" som släpptes när man ännu inte hade en legitim 3-årig whiky, är slående!

1. Sauternes Cask

Lagd på fat i Februari 2011´, sample draget 15:e April 2012

Doft: Tydligt maltig med toner av müsli. En touch av choklad bakom slöjor av rök från en gräsbrand. Röken är inte så dominant, trots ung ålder och runt 50 ppm. HÄr finns även ett lätt stråk av möbelpolish på trä, samt en viss nötighet.

Smak: Härlig saltlakrits, tallbarr och makadamianötter. Den är även lätt vegetal med gräsiga toner som sveps in i en skön slöja av rök. Här finns också cederträ. Med en kvart eller så i glaset så utvecklar den en sötare nyans, med toner av russin och dadlar.

Eftersmak: Här svänger det mot kaffe, nougat och smörkolor. En lagom dos cigarrtobak passar bra till cederträet i smaken. Rökigheten hänger kvar länge medan det övriga klingar av rätt snabbt.

2. Bourbon Cask, Local Barley

Gjord på kornmalt som odlats på gården i Hunnebostrand. Lagd på fat 26:e Augusti 2011, sample draget 15: April 2012

Doft: Betydligt lättare och fruktigare åt det tropiska hållet. Här finns tydliga toner av ananas. Citrustonerna är också närvarande, i samspel med vanilj och lätt brynt smör. Maltigheten är tydlig även i denna version.

Smak: De söta tropiska frukterna är tydliga här också. Lite hyvelspån samt rostat bröd med smör finns här också, med en klick aprikosmarmelad på. En touch av hostmedicin kan anas, på ett positivt sätt. Den ger en lite sträv, uttorkande munkänsla. En aning ingefära.

Eftersmak: Längre än på Sauternes, samt torrare. Sköna eknyanser lirar fint med brända kanelbullar, vanilj och trälim.

3. Bourbon Cask 66%

Lagd på fat i September 2010, sample draget 29:e Mars 2012.

Doft: Känns mognare och faktiskt riktigt snyggt avrundad, trots sin ungdom. Fina toner av eukalyptus, pip-rök och apelsin ligger snyggt upplagda på ett fat av ek, med vaniljglass vid sidan av.

Smak: Sköna, sotiga röktoner med kraftig rollokola, vanilj och salmiak. Här bjuds även på lite kryddigare toner, nästan örtiga faktiskt. Ett stråk av apelsin och kokostoppar.

Eftersmak: Rejält lång med härligt maritima nyanser av sjöskum och tång. Salmiaken lever kvar mot en bakgrund av rökt kött.

Ja mina vänner, det här bådar riktigt gott. Redan efter så kort lagring erbjuder Smögens sprit en hel del njutning. Jag är helt övertygad om att man kommer ha en whisky som inte ligger skottarna efter, när tiden har fått göra sitt. Vi konstaterade i vår artikel om destilleriet att Pär Caldenby har all den teoretiska kunskapen som är nödvändig för att koka whisky. Dessa prover visar att han har minst lika bra koll på hur man gör i praktiken!

Efter att jag lagt upp ett test av Arran Amarone Cask Finish här för några veckor sedan blev jag kontaktad av en trogen läsare som erbjöd sig att skicka ett sample på "systerutgåvan" - Port Cask Finish. Med tanke på att Amarone-versionen inte imponerade speciellt, så hoppades man såklart att denna utgåva skulle vara lite roligare. Ingen ålder anges på vare sig flaska eller förpackning. Däremot lyfter jag på hatten för att man valt att buteljera vid den relativt höga alkoholhalten 50%.

Doft: Här erbjuds vi tydlig maltinfluenser, invälvda i ganska vinösa, lite nötiga toner. En touch av svettig curry och lite kanel finns här, samt ett stråk av tändstickor eller kanske tomtebloss?  Rent generellt känns den ganska ung till doften och inte helt välpolerad. Här lurar en klick brynt margarin också, tror jag bestämt.

Smak: Här blev det lite roligare! Skönt nötiga nougattoner samsas med med Syrliga bär och äpplen. Den är söt-salt på ett lite märkligt sätt och samtidigt ganska kryddig. Bröd och kanel samt modellera. Ungdomen visar upp lite spritiga inslag men inte lika påtagligt som i doften.

Eftersmak: På gränsen till kort, men väldigt spännande. En helt oväntad, kraftig ton av sockerärtor är det dominerande inslaget. På det hela taget är den väldigt vegetal i avslutet.

Jag måste säga att jag tyckte bättre om den här än Amarone-finishen, även om den här också visar upp lite osnygga, ungdomliga omogenheter. Jag tror att ett par års ytterligare lagring hade gjort gott. Deras standardmalt, Arran 14yo, är att föredra tycker jag.

Det var ett tag sedan sist vi bekantade oss med en Dailuaine. Då handlade det om den 16-åriga Flora & Fauna-utgåvan, vilken jag minns som riktigt fin. Idag är det fråga om en betydligt äldre utgåva, en 27-årig single cask från Master of Malt från en refill sherry hogshead som fylldes med destillat den 2:a November 1983. Totalt 231 flaskor buteljerades. Med tidigare erfarenhet av fina buteljeringar från Master of Malt är det givetvis med spänning denna hälls upp i glaset.

Doft: Klassiska fruktiga, blommiga speyside-toner får sällskap av lite möbelpolish och läderfåtölj. Söta sherrytoner med en antydan till nötighet och lite tranbärsjuice.

Smak: Sköna, träflisiga vaniljtoner samsas med russin och annan torkad frukt. Ett skönt stråk av orientaliska kryddor samt ingefära. Lite mynta kan anas tillsammans med en touch av maltiga müsli-toner. På toppen finner vi lite smält, ljus blockchoklad.

Eftersmak: Frukt, vanilj och ekflisor hänger kvar länge. Lite jordgubbar i mjölk med en sådan där chokladboll-som-kallades-nått-annat-när-jag-var-liten, vid sidan av.

En mycket trevlig gammal Dailuaine detta. Tyvärr verkar den vara slutsåld idag.