17 Nov 2014

Smögen Whisky – Bourbon Single Cask 3yo 60,9%

Smögen Single Cask 20_2011Detta är den andra officiella utgåvan vi har uppe för test här på Whiskyblogg. Den första var “Primör” som var destilleriets första release någonsin. Den bestod av ett flertal fat, medan den utgåva vi skall snacka om idag är en Single Cask-utgåva, alltså whisky från ett enda fat. Det handlar om ett fullstort ex-bourbonfat från Makers Mark – alltså inte ett litet fat, vilket ofta är vanligt när vi snackar såhär unga releaser. Whiskyn har naturligtvis buteljerats utan vare sig kylfiltrering eller färgning med karamellfärg. Den kommer släppas den 20:e November som ett webbsläpp, och antalet flaskor är begränsat till endast 300 stycken för det svenska Systembolaget så det gäller nog att “hänga på det virtuella låset” om man vill knipa en av dessa. Totalt gav fatet 378 flaskor, om 50cl vardera. Prislappen är satt till 953:- Nåväl, vi slutar väl snacka och ser vad fat nr 20/2011 har att erbjuda istället.

Doft: Det första jag slås av är hur förvånansvärt mogen den känns för att vara en treåring. Visst, den är givetvis inte klar än, men den har polerats rejält under sin korta tid i fatet. Här finns skönt smöriga toner, varvat med torr aska, spannmål, rålakrits samt mjukt, följsamt läder. En touch av piptobak dyker upp, tillsammans med något som får mig att tänka på barndomens barkbåtar. Med tid och vatten (snåla INTE på vattnet till denna) så smyger det helt plötsligt fram rejält fruktiga nyanser som drar åt det tropiska hållet. Jag har provat ett antal fatprover från Smögen, med detta är den överlägset fruktigaste jag stött på. Som brukligt när det handlar om Smögen Whisky så bäddas det hela in i sköna torvröksdimmor.

Smak: Den är intensiv i munnen, nästan eldigt kryddig, trots att jag vattnat ned den till ca 45%. Den bjuder samtidigt på mjuka – men brända – sötaktiga vaniljtoner. Hårdrostat bröd, mandelbiskvier och tydliga inslag av ingefära och kanske även lite kokos? Frukttonerna i doften finns här också, men inte lika kraftiga som i doften. Lakritstonerna finns kvar också, men de drar mer åt salmiak i smaken. Till allt detta adderar vi lite rökt kött och en touch av pistage.

Eftersmak: Den är ganska lång, men många av smakerna klingar av rätt snabbt, för att lämna kvar en brödig, lätt kryddig och torvrökt svans. Mot slutet av denna svans dyker plötsligt en mango upp. Överraskande, men kul.

Det här är antagligen den bästa whisky från Smögen jag testat hittills – att vi snackar om ett synnerligen aktivt fat råder det ingen tvivel om. Vid provningstillfället hade jag en 5-årig Kilchoman uppe för test samtidigt (den återkommer jag om senare), visserligen sherrylagrad, så karaktären skiljde sig såklart rejält, men kvaliteten/ mognadsgraden på dessa två vill jag påstå var i princip likvärdig.

Samma datum, den 20:e November, släpper man även en till whisky: Smögen Whisky Sherry Project 1:1 som jag hoppas kunna återkomma till inom kort.

 

6 Nov 2014

Amrut Peated Sherry Finish – Blackadder Raw Cask 58,1%

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERASå har det åter blivit dags för en Indisk Amrut från den oberoende buteljeraren Blackadder, i deras serie Raw Cask. Det som släpps i denna serie är alltid fatstarkt och varken kylfiltrerat eller färgat. Man låter till och med sediment från fatet följa med ned i flaskan, allt för att vi skall få en så naturlig whisky som möjligt. Bli inte orolig om det flyter runt lite skräp i din dram, med andra ord.  Som oftast när det handlar om Amrut så anges ingen ålder, men vi kan nog förutsätta att det är en förhållandevis ung whisky, då lagringen går avsevärt mycket fortare i det Indiska klimatet. Den här gången handlar det om destilleriets rökiga råsprit och slutlagring har skett på ett sherryfat, vilket har satt tydlig prägel på whiskyns färg. Alkoholhalten ligger på modiga 58,1% så det är klokt att sniffa försiktigt på den när den är outspädd.

Doft: Det är inte bara färgen som skvallrar om att vi har en sherrylagring i glaset – sherrytonerna är tydliga med både torkade fikon, katrinplommonpuré och en touch av bränd bacon. Rökigheten kommer också fram ordentligt och jag tänker nästan på krutrök från en knallpulverpistol. Med lite tid och vatten så växer en fin fruktighet fram, både i form av friska äpplen, samt mörka körsbär. Ett stråk av granbarr kan också anas. Den är riktigt fyllig och ju längre man sitter, ju mer intressanta toner dyker det upp.

Smak: Den är fyllig men sträv av kraftiga tanniner. Körsbär finns även här med i kompotten, men betydligt mer uppenbara är tonerna av chilichoklad, mynta och lite lakrits nästan. Här finns en rökig, sotig touch som jag gillar skarpt. Det går heller inte att ducka för den maffiga touchen av torkade frukter.

Eftersmak: Den är riktigt lång och bjuder på en tilltagande rökighet. Åter igen finner jag en touch av sot, men även lite läcker rålakrits. Sältan ökar mot slutet.

Åter igen har Robin på Blackadder buteljerat en riktigt fin whisky åt oss. Med tanke på att den kommer kosta hela 1298:- när den släpps i beställningssortimentet den 1:a December, så har vi ju faktiskt all rätt att kräva att den håller riktigt hög kvalitet, och det gör den!

31 Oct 2014

Glenmorangie Taghta 46%

Glenmorangie TaghtaTaghta är gaeliska för “utvald”. Att man namngett den här utgåvan på det sättet, beror på att man har låtit whiskyfantaster från 30 olika länder vara med och bestämma lite kring utgåvan. Bland annat föll valet på Manzanilla-fat för slutlagring. Vi har ju lärt oss vid det här laget att Dr. Bill Lumsden, Head of Distilling & Whisky Creation hos Glenmorangie, gillar att experimentera med olika fatlagringsvarianter, och min gissning är att han haft ett finger med i leken också. Den gode doktorn kommenterar det hela såhär: – Ingen annan whisky har haft konsumenter involverade i alla skeden av skapandeprocessen och vi har verkligen haft en fantastisk upplevelse. Vi är oerhört stolta över slutprodukten. Taghta är en banbrytande, komplex och fyllig whisky som är inspirerad och skapad med våra fans för våra fans.

Whiskyn är, som brukligt när vi talar om Glenmorangies specialutgåvor, buteljerad vid 46% och den har sluppit kylfiltrering. Någon ålder anges inte på buteljen. Vi skvimpar väl upp en skvätt och ser vad den går för, va?

Doft: Den bjuder på en snygg snok där vi finner rikliga fruktmängder i form av röda äpplen och ananans. Här finns även ljusa plommon och en skön ton av sirap och knäck-kola. En dov vaniljton får sällskap av kanderade mandlar. Ett stråk av rivna apelsinskal och en aning nejlika ger nästan lite jul-associationer.

Smak: Munkänslan är oljig och gräddig med tydliga mandeltoner och vaniljkräm. Kraftiga stråk av pistageglass tilltalar mig ordentligt. Det finns även ett vegetalt anslag som drar åt maskrosblad. Med en skvätt vatten i whiskyn tilltar kryddigheten en hel del – chili och kryddnejlikor.

Eftersmak: Den är ganska lång och präglad av pistage, till min förnöjelse. Fina ektoner och en touch av mörkrostade kaffebönor. Lite ingefära lurar i bakgrunden.

Jag tyckte om den. Den är inte så värst komplex kanske, och smaken var en aning tunn i förhållande till den fina doften. I stort så var det ändå en trevlig whisky som borde passa de flesta människor. Den når dock inte upp till samma höjder som tidigare specialsläpp som Sonnalta PX eller Finealta etc.