21 Jul 2011

Destilleribesök – Speyburn Distillery

Efter vårt besök vid Pulteney Distillery sätter vi oss i minibussen för en lång bilresa från Wick, ned efter den magnifika högländska kusten, till Speyburn Distillery som ligger i en dal i den norra utkanten av staden Rothes. Det är en vacker vy som möter oss, trots duggregnet, med de gråa stenväggarna och det klassiska pagodtaket mot den fantastiska bakgrunden som naturen i området ger. Man säger själva att Speyburn är ett av Skottlands mest fotograferade destillerier. Det grundades år 1897 av John Hopkins & Co, som vid tillfället även ägde Tobermory på Mull. 1916 sålde man destilleriet till DCL och mellan åren 1939 och 1947 var det tillfälligt ur produktion då byggnaderna användes för att härbärgera två skottska artilleriregementen under kriget. Idag ägs destilleriet av Inver House Group som i sin tur ägs av den thailändska dryckeskoncernen International Beverage.

Vi kliver ur bilen och följer skylten som säger “Distillery Office”. Där på trappan möts vi av destillerichef Bobby Andersen samt hans hund, vars namn dessvärre har fallit i glömska.


Vår rundvandring börjar i ett stort rum där man fortfarande har kvar de “Henning´s pneumatic drum maltings” som installerades när man byggde destilleriet. Dessa ansågs vid den tiden vara mer effektiva, mindre utrymmeskrävande samt enklare att sköta med mindre personal eftersom man inte behöver vända på malten manuellt som vid vanlig golvmältning. Dessutom hade systemet den fördelen att maltens groddar inte trasslade ihop sig. Speyburn var det första destilleriet i Skottland att installera detta system, sedermera installerade även Glen Grant och St Magdalene liknande apparatur. År 1967 slutade man använda sig av drum malting och idag är man det enda destilleriet som fortfarande har utrustningen kvar i destilleriet. Skotsk lag skyddar idag denna unika installation, dessutom.


Idag köper man som de flesta andra sin malt från de stora mälterierna istället för att mälta på plats. Malten förvaras dock i de 4 maltbingarna av trä, precis som förr.

Destilleriet har mycket tradition i ryggen, med utrustning från långt tillbaka i tiden som fortfarande används idag. Som ett exempel så använder man fortfarande så kallade worm tub-kondensatorer i stora vattentankar utanför byggnaden. I kontrast till detta så har man mycket avancerad processtyrning som kontrollerar alla faser i tillverkningen. Hela processen kontrolleras faktiskt av endast en man åt gången, över ett antal skift. Som varande whiskynörd kan det kännas lite osexigt faktiskt att se hur man sitter vid ett antal dataskärmar och styr allting måste nog erkännas. Detta ger såklart kostnadseffektiv produktion, och det ser vi ju faktiskt ett resultat av också när vi kikar på prislappen på en flaska Speyburn Single Malt.

Lagringen sker i två lagerhus i anslutning till destilleriet. Dessa är av traditionell “dunnage” modell med jordgolv och allt. Dessa är i två våningar, vilket inte hör till vanligheterna. Man lagrar faten i två eller tre fats höjd. Några av faten har nått ordentlig ålder och vi sniffade lite i ett fat på dryga trettifem års ålder. Det doftade underbart, men dessvärre erbjöds vi ingen provsmakning.



När vi sitter och pratar över ett par drams med Bobby på hans kontor efter rundturen på destilleriet,  får vi intrycket att man faktiskt inte har ambitionen att göra världens bästa maltwhisky enligt konnässörerna, utan snarare att producera en bra, prisvärd single malt för “vanligt folk”. Det gör man också, tycker vi.

Skillnaden mellan de tekniker och filosofier som råder på olika destillerier är fascinerande. Traditionell mankraft ställs mot datastyrd produktion och ändå är det samma typ av produkt man framställer. Det var väldigt intressant att se hur långt man kan gå när man ersätter människor med maskiner, men på något sätt så känns det lite fel i maggropen. Vi vill helt enkelt att whiskyn skall ha framställts med hjälp av erfarna destilleriearbetare som vet när man skall vrida på rätt kran, höja temperaturen på pannan eller klippa svansen på spriten. Det är dock bara att acceptera att processtyrning är något som används mer och mer i vår älskade whiskybransch, precis som i all annan produktion.